Pamela Noreus

1817 - 1892

Född i konstnärsfamiljen Krafft var banan som konstnär ganska självklar för Pamela Noreus. Om Pamela Noreus studerade på Konstakademien är oklart, då hon inte hittats i några register, men samtidigt var lärare vilket tyder på att hon genomgått någon typ av utbildning. Pamela Noreus gick som lärling till Theodor Billing, far till Anna Billing, men även Marcus Larsson, varför hennes måleri tydligt influerats av densamme. Marcus Larsson inrättade en målarskola för nordiska konstnärer med inriktning på landskapsmåleri. Och föga förvånande anammade de flesta elever den Düsseldorfska stilen med häftiga forsar i mäktiga väderlekar.

Men Pamela Noreus målade även genrebilder, vilket var väldigt vanligt för kvinnor på den tiden, för att inte säga normen. Lite udda med Noreus var att hon kunde klampa in i bondehem under dagarna, när de var tomma, för att möblera och sätta sig ner och måla av någons hem och sedan gå därifrån utan att säga något.

Det som skiljer Noreus från mängden är dock hennes landskapsmålningar som på den tiden var mycket ovanligt för kvinnor, som ansågs mer lämpade att måla porträtt, genrebilder, stilleben med mera. För att få fram ett dramatiskt uttryck av naturen var det inte ovanligt att använda sig av mänskliga inslag, om än små, för att visa på hur stor och mäktig naturen är. Detta är dock något som är ovanligare i Noreus måleri, varför det blir mer tidlöst och skulle lika gärna kunna varit målat idag, rent motivmässigt.

Pamela Noreus finns representerad på Nationalmuseum, men är tyvärr en av de bortglömda kvinnorna som förtjänar mycket större utrymme i historieböckerna som en av de tidigaste målarinnorna i den Düsseldorfska stilen med dramatiska landskap, som annars är så mansdominerad. Bilden är från Marcus Larssons måleri, då det bara finns ett fåtal målningar fotograferade av Pamela Noreus.